Bara när jag tappar mig själv

Bara när jag tappar mig själv.
När sexton ton blev för mycket i Sveriges grönaste stad så stack jag ut i regnet och försvann
Och i mina spår lämnade jag ilska, frustration och överreaktion. För att när min gräns blev pressad så fick ångesten frispel
Jag förlorade mig själv
Så med regnet i ögonen och blöta kläder så flydde jag med drömmar om att inte vara som jag är
Att var normal
Att gilla Fotboll, hockey, bingolotto, Svensson livet, Volvo, 9-5 tiderna, böcker skrivna av bloggosvärens änglar och demoner
Men någonstans mellan mitt egen förstörda sinne och vägen till att fejka ett självmord
Hittade jag en gnista av ork, en insikt av guld och jag började vandra igen tillbaka
Jag sprang ut i regnet och vätan för att slippa möta ångesten med andra människor
För att deras idioti, en ursäkt för min ilska, att jag bär ett djupt sinne kanske hämmar min förmåga att vara normal, men mitt liv är nog ämnat för mer en bara vara en kugge i systemet som jag ändå vill jämna med marken
Jag kom tillbaka till de levande värld med större insikt och med solen i ryggen drog jag bort molnen över både min egen himmel och den äkta.
När sexton ton blev för mycket så tappade jag mig själv, bara för en stund