Poeten

Poeten
Jag gick vid sidan av en konstnär som slingrade bittra sanningar med sin kraftfulla tunga
Att hans liv hade vart segt och hårt stod klart första gången jag hörde han käfta sin poetiska saga
Men jag var för full den gången och insåg inte att jag hörde fröet av en stor talang som stod på den andra sina av mitt eget spektrum av den skrivande glädjen
För mina sanningar
Var lögner i hans värld
Hans liv nog kantat av rök och förlorade drömmar, allt låst i en kristall av den renaste dekadensens grovhuggna verklighet
Allt totalt vacker i ögon på en människa med komplex och rock and roll drömmar
Fantastisk idiotiskt och precis lika genialiskt genomtänkt som tankar jag aldrig hade vågat tänka
Inspiration är aldrig negativt oavsett vilket håll den kommer ifrån och den galningen inspirerade mig mer än någon annan jag mött hittills, på min valda väg
Jag ska väva mina drömmar om änglar och demoner med den skitiga verkligheten som du öppnat och skapa något stort, något grandiost om jag så tävla med gudarna själva
För det är som du sa:
”Jag öppnar bara dörrar, du väljer själv om du vill gå in i den” så…
Stor tack, din gamla poet jävel