Brokiga pixlar

Brokiga pixlar

Jag står här och kontemplerar insikten av det som jag precis har upplevt
Genom en portal har jag hittat tillbaka till en del av mig jag förlorat
Brokiga pixlar var det jag såg på skärmen och jag upplevde ett minne som jag seden lägen tappat, för utan att lämnar kammaren blev jag vaggad tillbaka i tiden och rummet
Det var en flicka som jag mötte som ung, utan att minnas hur mitt hjärta och själ från den tiden var
Som att öppna en dörr i mitt hjärta och ögon, körde i ett filter av datorns skärm och webbläsare
Ett spel där orden som den jag spelade som blev mina
Val att stanna
Val att vandra
Vidare
Sitta
Lyssna
Allt som fanns i mitt hjärta då
Allt som finns i mitt hjärta nu
Jag vet inte om ensamheten gjort mig paranoid eller om den bara fick mig att se klarare en på länge
Det var genom ett spel i min webbläsare som det öppnades ett reflekterat minne, den jag spelade
Hans val
Mina val
Hans ord
Mina ord
Det som samlade för mitt minne, kärleken till en förlorad del av mig, att tappa och gå, att leva själv eller bara sanna i hjärtat på någon som jag
Älskade?
Hatade?
Trodde jag att ja visste vem det var
Spelet jag spelade hade olika slut, precis som de valen jag gjorde
Jag fick slutet där jag gick
Han fick slutet där han stannade
Förlorad i stunden, hittar jag tillbaka
Han kan få det tredje slutet, så jag undrar här, i tystnaden
Kan även jag?
För genom brokiga pixlar i mitt hjärta och min själ reflekterad
Över att stanna eller vandra
Att finnas
För henne eller för mig själv
Att stanna eller gå?

Slut